En ljusning...

I dag var det en stor och annorlunda dag här hemma.
Albin skulle börja med sin medicin som ska göra honom lugnare. Blev nämligen klart förra veckan att han ska få det, när vi var på sista träffen med BUP, som vi gått hos sen i våras. Diagnosen blev som vi trott, ADHD. Har inte pratat med så många om det, eftersom jag ville ha en bekräftelse först att det verkligen var så. Samtalen med BUP har varit jobbiga, då man verkligen har fått talat om ALLT om hela närmaste släkten. Vi har suttit med massa frågor i häften och svarat så noggrant som möjligt. Alternativen har varit 4-5 st.... När man gått därifrån så har man tyckt själv att man inte varit riktigt frisk...!
Så i morse klockan 07.15 tog han första kapseln. Jag har varit rädd för det här, då man läst biverkningarna, hjärtat kan slå fortare, dålig aptit, yrsel OCH något dödsfall...! Fanns en massa olika mediciner, men bara en som var kapsel som man kunde blanda med något. Eftersom Albin inte kan svälja tabletter, så blev det denna kapsel, Medikinet.
Efter att han tagit den, så sprang jag som en galning och tjuvkikade på honom. Måsta kolla så han mådde bra. Ville inte oroa honom, fast jag själv var som ett nervvrak. Hade fått tid på BUP halv elva så vi kunde ta blodtryck och puls. Det var ett måste första dagen. Allt såg bra ut, så vi fick en ny tid först nästa onsdag. Passar bra, då jag är ledig från jobbet. I dag hade jag honom hemma hela dagen, även från förskolan, då jag ville ha koll på honom.
Hela dagen var han lugn! Tre gånger så blev han lite arg mot mig, men det gick över på någon minut, av sig själv. Sen så har han varit "trevlig" mot mig, sagt snälla saker, pratat lugnt, tittat på film och har varken sprungit runt eller höjt rösten mot mig:))
Efter 10 timmar så skulle medicinen sluta verka. Alltså typ kl 16.15. Det stämde eller annars var det ett tillfälle. För just vid den tiden så började han på att bli orolig, satt inte still och började springa runt.
Håller alla tummar nu att detta ska funka!
Skönt att oxå äntligen få bekräftat att han har detta funktionshinder. Det har alltid känts som vi haft en ouppfostrad kille som fått allt han pekat på. Kanske man kan slippa höra från föräldrar vad Albin sagt och gjort.... Det är det som gör honom annorlunda. Han är impulsiv, säger och gör det som han känner just då. Han handlar innan han tänker, i stället för tvärtom.
Detta impulsiva och oron han bär, gör även mig likadan. Man blir ständigt på vakt, kan aldrig slappna av, är helst hemma och umgås så lite som möjligt med andra. Men nu hoppas vi att detta ska bli bättre, för helt bra kan det nog aldrig bli. Man får helt enkelt acceptera och leva med det.
- Posted using BlogPress from my iPhone